Efter regn kommer solsken
Efter en ganska blöt vistelse i regnskogen kom vi till ett soligt och härligt civiliserat San Juan Del Sur. Här fanns ett stort utbud av restauranger med fantastiskt god mat. Bland annat hittade vi ett frukostställe som hette Gato Negro som hade grymma chokladpannkakor och fantastiska bagels. Här fanns ritpapper och gossdjur samt små plaststolar för de små att leka med. Hilma ville varje morgon gå till "stolarna". Hon flyttade runt stolar och gossedjur i timmar, Malte målade och vi slöade och drack deras fantastiska egenrostade kaffe.
Vi kunde även välja mellan flera fina stränder i detta paradis för backpackers och surfare. Förutom huvudstranden fastnade vi för den fantastiska Playa Hermosa - en fin sandstrand som skiljde en oerhört grön djungel från ett fantastiskt blått hav. Lugn och ro och fina vågor att bada i! Sista kvällen hittade vi en fantastisk fiskrestaurang, La Lancha! Ett enkelt ställe men så härligt färsk fisk och färska skaldjur. Grillad hummer och ett glas vin för 75kr. Priserna här är väldigt varierade. En kopp kaffe kan kosta allt mellan 1,50 kr till 25kr. Fritangamiddag grillat kött/ost med ris eller gallopinto (ris och bönor) för 70kr för vår familj eller pizzamiddag på restaurang i turistområde kostar 400kr.
Nu är vi i Managua för att träffa lite vänner och handla på marknaderna innan vi flyger hemåt. Malte har mycket hem- och jullängtan här och har haft nedräkning senaste veckan på när vi ska åka hem till Sverige och fira jul. Han tänker sig snö i drivor, tomtar och att det ska bli så roligt att träffa släkt och vänner! Vi håller med!
Djungeläventyr i Guatuzos
På listan över saker man berättar för nära och kära i efterhand hör äventyret i djungeln i naturreservatet Refugio De Vida Silvestre Los Guatuzos och vägen totalt bortom allfarvägar som vi tog därifrån.
Från Solentinam körde pappan i familjen vi bott hos en båt över till naturreservatet. Det regnade ordentligt när vi i den snabba pangan for över Nicaraguasjön från Solentinam mot den södra kusten. Strax innan vi körde in i den lilla floden Papaturro så stillade sig regnet och vi fick en fantastisk första djungeltur. Fåglar och leguaner liksom flera olika sorters apor kom fram från sina gömställen för att torka. Barnen såg spännande djur överallt och Malte räknade mycket förtjust till 24 stora leguaner i olika gröna och beiga nyanser. Plötsligt stannade pappan motorn- i träsket alldeles intill låg en krokodil och vilade förnöjsamt i vassen. En av männen på båten tog en stör och plaskade försiktigt och vips smet krokodilen iväg. Så nervkittlande och häftigt- en riktig krokodil! Vi fortsatte vår färd längre in i regnskogen och kom till våra boenden. En djungelhydda och ett forskningscenter. Det kändes verkligen som om vi befann oss i världens ände- långt från civilisationen (något som visade sig nästan vara sant).
På nätterna piskade regnet mot plåttaket och vid femsnåret så började apflockarna utanför att hojta till varandra. Vi sov mitt i djungeln. En dag gick vi på en djungeltur med den kunnige och tystlåtne Armando och hans medhjälpare. De visade oss sengångare som hängde högt upp i trädkronorna och sov och en som rörde sig långsamt, apor, en orm, flera olika sorters fåglar och några pilgiftsgrodor! Pilgiftsgrodan är en av världens giftigaste djur som fått sitt namn från att indianerna använt giftet från dessa grodor på sina pilar. Så söta och klarröda med fina blåa ben. Tänk att något så gulligt kan vara så farligt. Vi fick också gunga i en lian. Det var härligt att susa fram mellan träden. Hilma ville också testa och höll krampaktigt i sig när den långa lianen for genom djungeln.
Det var väldigt mysigt på vårt djungeläventyr och dagarna gick snabbt. Vi sa hejdå till Jenny, Jens, Viggo och Elna som skulle vidare mot Costa Rica och så åkte vi istället västerut. Vi hade sett ut en väg söder om Nicaraguasjön som ioförsig var streckad på vissa kartor, men som såg mycket närmare ut än att åka runt hela Nicaraguasjön. Först var det båt i ett par timmar till Colón. Vi hade övertalat en schweiziska, Yasmin, om att följa med oss och så fick vi lift med en båt. Väl framme visade det sig att det regnat oerhört mycket de senaste fem dagarna och att vägarna bestod av regn- och lermassor. Enda bussen därifrån gick klockan 7 på morgonen (och frågan var om den verkligen skulle kunna köra morgonen därpå). På byns bar/hostel satt stammisarna och hade redan delat en och en halv flaska fastän klockan bara var 10.30. Det var inte det charmigaste stället att stanna några dagar på. Tobias och Yasmin gick för att kolla efter transportmöjligheter. Tillslut kom de tillbaka och hade fått tag i byns enda fyrhjulsdrivna lastbil (en av tre bilar) som kunde köra oss mot nästa större by. Vägarna var verkligen dåliga och i floderna vi passerade forsade regnet fram. Vid ett vattendrag höll vi på att inte komma igenom. Vi såg också många spår av orkanen Ottos framfart. Väl framme i Cardena hade vi just missat en buss och fick tag i en man som kunde köra oss mot San Juan del Sur. Efter en lång dags resande och flera dagar i regnskogsfuktighet var duschen i halvvarmt vatten, air condition och rena lakan fantastisk!
En pilgiftsgroda.
En apa som är lite nyfiken på oss.
Leguan som spanar.
Krokodilen som ligger och vilar.
Hilma gungar i en lian med sina röda lånade stövlar.
Malte håller en mogen kakaofrukt.
Djungeltur!
Papaturrofloden.
Regn- och lerväg mellan Colón och Cardena.
Solentiname
Den vackra ögruppen Solentiname i Nicaraguasjön blev vårt nästa resmål och vi bodde på ett trevligt hotell/ homestay som hette Koala. Barnen fick nya lekkamrater och tjejerna som bodde i huset busade massor med Hilma och Elna. Malte och Sara pysslade med målning av träfigurer som man gjorde här på ön.
En av öarna som vi besökte var särskilt känd för naivistisk nicaraguansk konst. Vi pratade med konstnären Arnando som varit med på 60-talet då konststilen först uppmärksammades. Stilen har sedan gått i arv och spridit sig bland familjerna på öarna. I många hus målas tavlor och färgglada träskulpturer. Naturligtvis handlade vi lite av konstnärskollektivet men barnen föredrog griskultingarna framför konstvandring.
På en ö finns den lite annorlunda och vackra kyrkan som munken och poeten Ernesto Cardinal låtit bygga. Han kom till detta paradis i slutet av 60-talet som troende och sandinist och mötte en befolkning som levde långt ifrån modernitet och utbildning, med en visdom och stark tradition. Symbiosen blev Solentiname-evangeliet som senare även tonsatts. Cardinal möjliggjorde för utveckling av öarna och för den speciella konsten. Kyrkan är målad med liknande naivistisk konst i glada färger, invändigt som utvändigt. Tyvärr verkar det som om ögruppens glansdagar är förbi då antalet turister minskat betydligt sedan man lade ner båttrafiken mellan Granada och San Carlos, som passerade Solentiname.
Vid floden San Juan
San Carlos ligger fint vid sydöstra änden av Nicaraguasjön där San Juan-floden tar vid och förbinder landets västra delar med Atlantkusten. Innan Panama-kanalen byggdes var detta en viktig transportsträcka mellan Atlanten och Stilla havet. Spanjorerna i Granada blev under årtionden attackerade av pirater som tog sig upp denna vägen och därför byggde man fortet El Castillo en bit ner längs floden vid en av de mer svårmanövrerade passagerna. El Castillo är nu en mysig liten by dit vi kom med en flodbåt. Längs vägen såg vi tydliga spår efter orkanen Ottos framfart med mängder av omkullvräkta träd. Vi besökte såklart den gamla fästningen men också en liten ekologisk chokladfabrik där vi både provade på att tillverka choklad och äta den!
I San Carlos firades folkfesten purisima med hög musik och fyrverkerier. I stadens lekpark föll Malte olyckligt och stukade handleden så kraftigt att vi fick besöka sjukhuset. Skönt att Nicaragua har bra gratis sjukvård utan köer! På en timme hade Malte blivit undersökt av en engelsktalande läkare, blivit röntgad och fått bandage med gipsskena.
Juigalpa
När vi lämnade Las Penitas hade vi en lång resa framför oss. Buss till Leon 9:00, taxi till busstationen, buss till Managua, taxi till nästa busstation, buss till Juigalpa. Framme vid denna lilla stad vid 15:30. Och detta med all vår packning... Det gick väldigt bra, men det var skönt att mellanlanda här två nätter innan vi skulle fortsätta med buss 4 timmar till söderut till San Carlos.
I Juigalpa besökte vi ett enkelt men häftigt museum där de hade en mängd monoliter, stenskulptuer från tiderna långt före spanjorernas ankomst. En av dem har varit ända borta på Louvren. Vi fick också uppleva en hästparad på nära håll! Alla som hade en häst i området var på plats för att rida genom stan och musikkårer ackompanjerade dressyruppvisningar.
Las Penitas
Strax utanför Leon vid Stilla Havet ligger ett favoritgömställe, Las Penitas - en liten fiskekort som långsamt transformeras till ett semesterparadis. Fortfarande står en mängd gamla koloniala semestervillor och förfaller längs den vackra stranden, i väntan på nya ägare. När vi var här för fem sex år sedan såg det i princip likadant ut även om några fler fastigheter rustats upp och det nu finns nu flera trevliga restauranger. Solnedgångarna är lika spektakulära!
Här är det härligt att ligga och gunga i hängmattor eller långsamt vandra längs stranden och plocka snäckor som kan bli halsband. Vågorna är höga och kraftfulla och vräker omkull en när man bara gått i några meter. Malte älskar att kasta sig i vågorna!
Vi fick häromdagen uppleva ett äventyr då vi åkte med båt upp längs en flod och fick se en mängd olika fåglar. (Det fanns även krokodiler i området men dem såg vi aldrig.) Avslutningsvis stannade vi på en ö där man har som projekt att rädda sköldpaddor. Man plockar upp äggen längs stranden och gräver ner dem på en inhägnad och bevakad plats. När de sedan kläcks släpps de ut på stranden för att få vandra ner till vattenbrynet i solnedgången. När de är fullvuxna och själva ska lägga ägg hittar de tillbaka till samma strand. Det var häftigt att få lyfta ner sköldpaddorna till stranden!
Lite Somotobilder
Vi har inte haft tillräckligt starkt
Internet på ett tag för att ladda upp bilder men nu funkade det här på Playa Rocka, Las Penitas vid Stilla havskusten. Så här kommer först lite Somotobilder.
Leon
I Leon tog vi in på Casa Abierta som hade en trevlig atmosfär över sig och en skön pool att svalka sig i. Här slöt vi igen upp med de två andra svenska familjerna som vi reser runt med emellanåt.
Dagarna i denna vackra men slitna kolonialstad ägnades åt besök på muséer, kyrkor och stadens marknad. Trevligt att strosa runt här! Staden är och har varit ett viktigt politiskt och revolutionärt centra, vilket syns på alla muralmålningar.
På stadens torg dansade stora gueguense-dockor till ihärdigt trummande. Kul till en början men efter ett tag när vi insåg att de aldrig tänkt sluta fick vi flytta in från uteserveringen för att kunna prata med varandra.
