saratobias

Strax utanför Leon vid Stilla Havet ligger ett favoritgömställe, Las Penitas - en liten fiskekort som långsamt transformeras till ett semesterparadis. Fortfarande står en mängd gamla koloniala semestervillor och förfaller längs den vackra stranden, i väntan på nya ägare. När vi var här för fem sex år sedan såg det i princip likadant ut även om några fler fastigheter rustats upp och det nu finns nu flera trevliga restauranger. Solnedgångarna är lika spektakulära!
Här är det härligt att ligga och gunga i hängmattor eller långsamt vandra längs stranden och plocka snäckor som kan bli halsband. Vågorna är höga och kraftfulla och vräker omkull en när man bara gått i några meter. Malte älskar att kasta sig i vågorna!
Vi fick häromdagen uppleva ett äventyr då vi åkte med båt upp längs en flod och fick se en mängd olika fåglar. (Det fanns även krokodiler i området men dem såg vi aldrig.) Avslutningsvis stannade vi på en ö där man har som projekt att rädda sköldpaddor. Man plockar upp äggen längs stranden och gräver ner dem på en inhägnad och bevakad plats. När de sedan kläcks släpps de ut på stranden för att få vandra ner till vattenbrynet i solnedgången. När de är fullvuxna och själva ska lägga ägg hittar de tillbaka till samma strand. Det var häftigt att få lyfta ner sköldpaddorna till stranden!

Vi har inte haft tillräckligt starkt
Internet på ett tag för att ladda upp bilder men nu funkade det här på Playa Rocka, Las Penitas vid Stilla havskusten. Så här kommer först lite Somotobilder.

I Leon tog vi in på Casa Abierta som hade en trevlig atmosfär över sig och en skön pool att svalka sig i. Här slöt vi igen upp med de två andra svenska familjerna som vi reser runt med emellanåt.
Dagarna i denna vackra men slitna kolonialstad ägnades åt besök på muséer, kyrkor och stadens marknad. Trevligt att strosa runt här! Staden är och har varit ett viktigt politiskt och revolutionärt centra, vilket syns på alla muralmålningar.
På stadens torg dansade stora gueguense-dockor till ihärdigt trummande. Kul till en början men efter ett tag när vi insåg att de aldrig tänkt sluta fick vi flytta in från uteserveringen för att kunna prata med varandra.

Vaknar av tuppar som gal, fågelkvitter, någon rider förbi utanför på grusvägen- en motorcykel hörs accelerera i bakgrunden medan en vildhund retar en kopplad. Det är härligt att vakna upp till Somotos ljudbild som slinker in mellan avståndet mellan betongvägg och plåttak. En kalldusch väntar och sedan dagen!

Vår vecka i Somoto och på fritidset La Esuelita del Mercado var fantastiskt härlig och fantastiskt jobbig. Livet är så nära det nicaraguanska vardagslivet och vi fick bo hos föreståndaren Dona Reina och dela måltider och liv med henne och hennes familj. På dagarna var vi på fritidset och lekte med barnen och kikade på när de gjorde läxor. Jag lärde några barn fingertricket med nians tabell (på spanska!), vilket uppskattades mycket. Malte lärde sig baseboll av de större killarna och Hilma hoppade och busade. Vi spelade fotboll och spel. Vi pratade också mycket om världen och avstånd och skola och fick lära oss göra armband. En dag lärde jag barnen ett två tre- rött ljus och sedan visade de mig flera olika ringdanser på snabb spanska där man skulle springa och bli jagad och ha dragkamp. Vi hade väldigt roligt!


Besöket känns också som att man är lite av en gäst hos verkligheten. Barnen på fritidset kommer från väldigt ekonomiskt och socialt utsatta hem. Flera av barnen kan inte äta sig mätta varje dag, flera saknar en eller två föräldrar, eller har blivit utsatta för våld, sexuella ofredanden och övergrepp eller kommer från hem där någon missbrukar.

Fritidset har tre stora mål: utbildning, rekreation och prevention. För det första arbetar personalen mycket med läxhjälp och stöd i elevernas skolarbeten. Ofta arbetar fritidset med samma teman och projekt som finns i skolan. I Nicaragua går de yngre eleverna i skola mellan 7-12 och de äldre 12-17. Efter och före skolan får eleverna på fritidset hjälp med läxor och stöd i sitt skolarbete. Alla barnen på fritidset får vid årsskiftena fortsätta till nästa klass.
På fritidset serveras sedan en tid tillbaka lunch vilket gör att barnen får möjlighet att äta sig mätta och orka med skolarbetet.

Det andra målet är att barnen ska få leka och få vara barn. Från början uppkom fritidset för att barnen på marknaden inte skulle behöva jobba tillsammans med sina föräldrar utan för att få leka, pyssla och spela spel. Personalen uppmärksammat barnen, ger dem socialt stöd och trygghet. Vikten av trygga viktiga vuxna som bekräftar och kramar trasiga barn kan inte nog understrykas.

Det tredje målet handlar om förebyggande arbete och innefattar alltifrån kampanjer till familjer om vikten av att gå i skola till hälso- och tandvårdsutbildning för barn och föräldrar till stöd och hembesök i familjer under svåra förhållanden. Dona Reina och personalen gör ett fantastiskt arbete för dessa 60 barn.

Sista dagen hade vi en liten avskedsfest med chips, godis och dryck. Barnen sjöng flera nicaraguanska sånger för oss och vi överlämnade traditionsenligt julkorgar med ris, majsmjöl, salsa, Cola, choklad, pasta, tomater mm till personalen. Det var så fint och jag grät en skvätt. Men det är så jobbigt att se och uppleva hur olika förutsättningar barn i Nicaragua och Sverige har. Vi gör lite skillnad för de här barnen genom löner till de anställda och genom extra insamlingar till material och mat. Men det behöver göras mer för de grundläggande orättvisorna!

Vi anlände till Laguna de Apoyo på förmiddagen på måndagen och blev inkvarterade i ett eget charmigt hus med tre sovrum på SelvAzul. Egentligen perfekt för våra tre barnfamiljer, men det var lite eftersatt och skulle behöva lite renovering. Läget var dock underbart med en härlig utsikt över den blågröna vulkansjön! Barnvänligheten lyste i och för sig med sin frånvaro, men ingen trillade av de räckeslösa trapporna och broarna.

Självklart blev det ett dopp redan före lunch och vi paddlade också kayak. Vattnet var varmt, klart och djupt! På eftermiddagen var det premiär för Stand Up Paddling och cykelbåt. För oss blev det två nätter vid detta badparadis!

I den mysiga koloniala staden Granada spenderade vi nästan en vecka. Vi bodde på ett fantastiskt hotell, Casa la Merced, i ett av de koloniala husen. De ligger ofta i en kvadrat med en trädgård i mitten. Vårt hade både trädgård och en pool och fina utrymmen för barnen att leka och för oss att slappa. Här mötte vi upp med Jenny, Jens, Viggo och Elna och efter någon dag kom även en svensk familj till. Så vi var 3 barnfamiljer med totalt 6 barn i åldrarna 2-6 som lekte loss i poolen, hoppade bomben, ritade och byggde med lego. Egentligen var vi oftast de enda gästerna på hotellet vilket gjorde att vi kunde härja rätt fritt mellan våra strapatser utanför.

På dagarna gjorde vi utflykter, besökte några av stadens alla kyrkor och åt god mat.

Utflykterna hade vulkantema. En dag var vi på en båtutflykt till de små öarna i Nicaraguasjön. Där
såg vi fåglar och apor och ett litet fort som spanjorerna byggt för att skydda staden mot piratanfall. En annan dag åkte vi upp till vulkanen Mombacho som för länge sedan sprutat ut dessa små öar. Resan var väldigt spännande, lokalbuss (som i sig är ett äventyr då man åker i ommålade och kärt pyntade gamla amerikanska skolbussar där chaufförerna spelar latinohits på högsta volym och massor av försäljare ropar ut sina godsaker), tuctuc och sista biten fyrhjulsdriven stark lastbil. På toppen vandrade vi i regnskogen och såg genom molnen en liten glimt av den fantastiska utsikten. Den tredje utflykten var en kvällstur till den aktiva vulkanen Masaya. En helt magisk upplevelse som vi aldrig kommer att glömma av flera skäl. Lavan flöt och kastade sitt sken upp för hela kratern. Kanske förstod vi lite mer om hur otrolig jorden är och vilka krafter som finns?

Igår fick vi träffa de flesta av vår förenings fadderbarn på skolan Maura Clarke. Det var både väldigt roligt och ganska besvärligt. Barnen kommer från svåra förhållanden, många familjer har det väldigt knapert och flera har inte en eller båda föräldrar närvarande eller i livet. De höll långa tacktal till oss faddrar i Sverige över hur glada de är att de får hjälp. Det äldsta fadderbarnet Hans-Kenneth slutar nu sekundaria och ska börja en arkitekturutbildning i Managua.

På skolan fick vi besöka klasser och träffade ett par tjejer som tidigare varit i Sverige och nu jobbade på skolan. Jag blev så imponerad av rektorn Nelly- hon känner alla 500 barn och deras familjer och stöttar och leder verksamheten med så mycket kärlek och värme.

Under eftermiddagen bjöds det på musik- och dansföreställning med traditionell nicaraguansk musik och dans. En rockgitarrensemble spelade och barn och ungdomar dansade flera olika danser i makalösa färger och klänningar. Lärare och rektor på CECIM och Maura Clarke gör ett fantastiskt arbete!

Igår var vi hembjudna till Sugey och hennes familj. Sugey bodde hos oss när de var och hälsade på i Sverige. Hon har två barn som är lika gamla som Malte och Hilma. Malte och Jeremy byggde lego och Jake-Samir och Hilma lekte och busade.

Hela familjen tog emot oss med föräldrar och kusiner och en och annan nyfiken granne. Mamman är sömmerska och syr bland annat danskläder till CECIM (kultur och utbildningsorganisationen vi samarbetar med. En dräkt tar två dagar att sy (24h).

Idag träffades vi igen och åkte till en vulkansjö som ligger här i närheten. Där fanns också en ny gigantisk lekplats.