saratobias

På listan över saker man berättar för nära och kära i efterhand hör äventyret i djungeln i naturreservatet Refugio De Vida Silvestre Los Guatuzos och vägen totalt bortom allfarvägar som vi tog därifrån.

Från Solentinam körde pappan i familjen vi bott hos en båt över till naturreservatet. Det regnade ordentligt när vi i den snabba pangan for över Nicaraguasjön från Solentinam mot den södra kusten. Strax innan vi körde in i den lilla floden Papaturro så stillade sig regnet och vi fick en fantastisk första djungeltur. Fåglar och leguaner liksom flera olika sorters apor kom fram från sina gömställen för att torka. Barnen såg spännande djur överallt och Malte räknade mycket förtjust till 24 stora leguaner i olika gröna och beiga nyanser. Plötsligt stannade pappan motorn- i träsket alldeles intill låg en krokodil och vilade förnöjsamt i vassen. En av männen på båten tog en stör och plaskade försiktigt och vips smet krokodilen iväg. Så nervkittlande och häftigt- en riktig krokodil! Vi fortsatte vår färd längre in i regnskogen och kom till våra boenden. En djungelhydda och ett forskningscenter. Det kändes verkligen som om vi befann oss i världens ände- långt från civilisationen (något som visade sig nästan vara sant).

På nätterna piskade regnet mot plåttaket och vid femsnåret så började apflockarna utanför att hojta till varandra. Vi sov mitt i djungeln. En dag gick vi på en djungeltur med den kunnige och tystlåtne Armando och hans medhjälpare. De visade oss sengångare som hängde högt upp i trädkronorna och sov och en som rörde sig långsamt, apor, en orm, flera olika sorters fåglar och några pilgiftsgrodor! Pilgiftsgrodan är en av världens giftigaste djur som fått sitt namn från att indianerna använt giftet från dessa grodor på sina pilar. Så söta och klarröda med fina blåa ben. Tänk att något så gulligt kan vara så farligt. Vi fick också gunga i en lian. Det var härligt att susa fram mellan träden. Hilma ville också testa och höll krampaktigt i sig när den långa lianen for genom djungeln. 

Det var väldigt mysigt på vårt djungeläventyr och dagarna gick snabbt. Vi sa hejdå till Jenny, Jens, Viggo och Elna som skulle vidare mot Costa Rica och så åkte vi istället västerut. Vi hade sett ut en väg söder om Nicaraguasjön som ioförsig var streckad på vissa kartor, men som såg mycket närmare ut än att åka runt hela Nicaraguasjön. Först var det båt i ett par timmar till Colón. Vi hade övertalat en schweiziska, Yasmin, om att följa med oss och så fick vi lift med en båt. Väl framme visade det sig att det regnat oerhört mycket de senaste fem dagarna och att vägarna bestod av regn- och lermassor. Enda bussen därifrån gick klockan 7 på morgonen (och frågan var om den verkligen skulle kunna köra morgonen därpå). På byns bar/hostel satt stammisarna och hade redan delat en och en halv flaska fastän klockan bara var 10.30. Det var inte det charmigaste stället att stanna några dagar på. Tobias och Yasmin gick för att kolla efter transportmöjligheter. Tillslut kom de tillbaka och hade fått tag i byns enda fyrhjulsdrivna lastbil (en av tre bilar) som kunde köra oss mot nästa större by. Vägarna var verkligen dåliga och i floderna vi passerade forsade regnet fram. Vid ett vattendrag höll vi på att inte komma igenom. Vi såg också många spår av orkanen Ottos framfart. Väl framme i Cardena hade vi just missat en buss och fick tag i en man som kunde köra oss mot San Juan del Sur. Efter en lång dags resande och flera dagar i regnskogsfuktighet var duschen i halvvarmt vatten, air condition och rena lakan fantastisk! 

En pilgiftsgroda.

En apa som är lite nyfiken på oss.

Leguan som spanar.

Krokodilen som ligger och vilar.

Hilma gungar i en lian med sina röda lånade stövlar.

Malte håller en mogen kakaofrukt.

Djungeltur!

Papaturrofloden.

Regn- och lerväg mellan Colón och Cardena.