Badx20 och slöandets högre höjder
Rutschkanesand på Agonda.
Vår strand Patnem i morse.
Vi köper lite mellanmål.
Denna semester är den slöaste vi någonsin har varit med om.
Härromdagen kom jag på mig själv med att ladda en lång stund inför dagens utmaning. Sedan funderade jag över om
det var rimligare att försöka övertyga Tobias om uppdraget. Till sist stålsatte jag mig och vek ner kanterna på myggnäten runt sängarna alldeles själv. Ja, ni hör ju själva- gränserna för vad som är rimlig slöhet och lättja
har för länge sedan passerats.
I förrgår blev det en heldag i Galgibaga igen och igår provade vi lunchen på Little Ganesh innan vi tog en tuctuc norrut till Agonda för omväxlingens skull. En lång härlig sandstrand kantad av bungalows och restauranger, men ändå ganska avslappnad. Agonda blev tydligen utsedd till Asiens finaste strand för fyra år sedan. Det är en fin strand min inte Asiens finaste om du frågar mig. Även här kommer jättesköldpaddor upp och lägger sina ägg och hittills i år var det fyra sköldpaddor som besökt Agonda. Fascinerande!
En annan dag gick vi en långpromenad till Hotel Oceanic som ligger i utkanten av Patnem. Där spenderade vi en heldag vid poolen. Gott häng med simträning och bad med cyklop och snorkel.
Bad och bokläsning är liksom grejen.
Poolhäng på Hotel Oceanic
Koja på Galgibaga.
God Thali på Little Ganesh.
Apor på tak och armar
Ibland tassar det till på vårt bambutak och ibland dunsar det till ordentligt. Då är det en apfamilj som studsar förbi. De är söta men det gäller att inte ha frukt kvar på uteplatsen.
Igår var vi på en familjedag på Neptune point, där det vanligtvis är silent disco med hörlurar till alla. Nu var det istället barnvänliga aktiviteter såsom möjlighet att prova på att gå på lina, ansiktsmålning, trum-workshop, armbandsknytning, mandalamålning samt capoeira. Superhärlig dag!
Tobias imponerade med sina tidigare dolda capoeira-färdigheter och Malte gjorde ett fint halsband. Hilma fick en söt apa målad på axeln.
Sedan gick vi bort till stranden Palolem och åt på stället vi bodde på förra gången. Tyvärr blev vi där vittnen till hur en kille på grannrestaurangen, som skulle sätta upp en lampa med högst tveksam elektronik, plötsligt fastnade i en elchock och sedan föll ihop. Han kvicknade lyckligtvis till men vi blev alla väldigt skärrade av händelsen.
En annan dag var Sara på en yogaföreläsning om yoga, livet och kärlek. Intressant och mot slutet utvecklades det hela till något av ett Hare Krishna-möte.
Annars har vi väldigt många lata stunder och dagar här med mycket bad och bokläsning.
Delar av den söta apfamiljen.
Bad i minilagun.
Fiskebåt med Palolem i bakgrunden.
Blomsterprydd Buddha.
På yogisk föreläsning.
Vi testar jonglering.
Tobias testar Capoeira.
Hilmas aptatuering.
Galgibaga- havssköldpaddornas strand?
Efter två dar med sol och bad i Patnem var det dags för en tuctuc-färd till Galgibaga, där vi utforskade stranden lite mer än vad vi gjorde förra året.
Galgibaga är känd som sköldpaddsstranden då havssköldpaddor kommer dit om nätterna så här års och lägger sina ägg. Naturväktare skyddar äggen från att bli offer för tjuvjägare. Denna säsong hade visst bara en sköldpadda dykt upp ännu och väktarna trodde att det eventuellt berodde på klimatförändringarna.
Vi upptäckte några fler stillsamma strandhak men det var fortfarande väldigt folktomt. Kanske blir det ändring på det när motorvägen är färdig? På Blue Whale satt dock en bekant man, David vars familj vi umgicks med en del förra året. Ett trevligt återseende och dagen efter träffade vi hela familjen och spelade Uno och badade i Galgibaga. Vi besökte såklart också en skola i närheten.
Hinduismen är största religionen här men just i Goa finns många kristna anhängare och flera kyrkor.
En skola för yngre barn.
High school för äldre elever. När vi kom dit övade de på musik på idrottsplanen inför en sportdag.
Malte lär sig om barnens och kunskapens gud Ganesha.
I tuctucen på äventyr.
Hilma pysslar.
De nya, helt oumbärliga, solglasögonen.
Underbara Galgibaga- sköldpaddsstranden.
Vakna upp i ett paradis
Så var vi äntligen här igen. Inte för att det var så länge sen, det har ju bara gått ett drygt år sedan vi var här i detta sol- och badparadis! Men resan var rätt lång och ibland väl spännande...
Vi flög till Stockholm där vi hade ganska gott om tid vilket var tur för det visade sig att vi inte skrivit ut och tagit med rätt visumpapper. Så vi fick jaga rätt på dator och skrivare, och tillslut på tredje stället funkade det och vi fick våra visum utskrivna. Sedan språngmarsch till gaten.
Planet lyfte lite försenat så när vi landade i Delhi efter en nästintill sömnlös natt hade vi bara en knapp halvtimme kvar till boarding. Immigration-proceduren tog tid och väskorna likaså men sedan fick vi lov att springa förbi lite köer och barnen förstod att vi hade bråttom och sprang fort fort fort så att vi precis hann med planet till Bangalore.
Fyra timmar på Bangalores flygplats kändes ganska lagom och vi kunde äta lunch i lugn och ro och shoppa lite. Sedan sov vi allihopa nästan hela flygresan till Goa. Taxiresan från flygplatsen till Patnem var något av en nära-döden-upplevelse i en minitaxi med en vilsen stressad ung chaufför. Men vi kom fram till vårt efterlängtade paradis och somnade gott efter en god indisk gryta.
Att vakna upp i en bungalow på stranden, att höra vågorna slå mot stranden, att dra isär gardinerna och mötas av blågrönt hav och vajande palmer och mangoträd - är magiskt på riktigt!
En första heldag med upprepade bad, strandpromenader och goda måltider bådar gott! Känns nästan som om vi redan varit här ett par dar, men det var bara den första av 18 kanske likadana?
Goa da’r i Goa
Okej... lite göteborgsvitsigt men det kanske bara vittnar om viss hemlängtan. Här i Palolem, södra delen av Goa, har vi fullt upp med att slöa i solstolar. Annars badar vi fyra- fem gånger om dagen. Vi har gjort några dagsturer med autoriksha eller båt
för att ta reda på vilken strand som är den bästa. Turtlebeach var en härlig öde favorit där vi träffade en annan svensk familj. Talpona med barnvänliga bad och två små mysiga strandhak. Patnem och Palolem där vi bor är också fantastiska men här
är det betydligt fler bambuhyddor, restauranger och turister.
Härromdagen åkte vi på en liten båttur och såg delfiner och fiskare som tog upp sina nät. Magiskt att se delfinerna hoppa i ett nästan vindstilla hav. Barnen tyckte delfinerna var fina! Skepparn bjöd därefter in oss till ett öronbedövande tempelbesök
där han själv sjöng.
Maltes favoritsysselsättning är att gå och hyra en boogieboard och surfa på vågorna. Hilma och Malte bygger och skriver i sanden. Jag har varit på några härliga yogapass. Vi slöar och njuter av god mat.
De största utmaningarna är att hitta tillräckligt starkt kaffe och låta bli att få in för mycket sand i sängen i vår lilla hydda. 😀 Overkligt härligt!
Imorgon far vi lite norrut till en annan strand, Bogmallo beach, som ligger närmre flygplatsen. Där avslutar vi vår resa med två nätter på hotell med pool. Ses snart i snön?!
Skolbesök i Varanasi
Eller hur det kom sig att jag både höll ett "reflekterande tal" för 70 indiska lärare och impade på fattiga barn med raketen och hopprepshoppande...
Ibland undrar man hur man hamnar i olika situationer, eller hur?
Karlstads universitet har samarbete med en engelskspråkig skola i Varanasi med 2600 elever. Vi blev kungligt mottagna på skolan och fick önska vad vi ville i studiebesökväg. Vi var alla med en dag på intervju med SO-lärare och en musiklektion.
Barnen sjöng och spelade tablas (indiska trummor) och vi sjöng tillsammans och för dem. Malte och Hilma fick som vanligt väldigt mycket uppmärksamhet så vi fick emellanåt ta vår tillflykt till ett besöksrum.
En annan dag fick jag vara med på lektioner och barnen gav mig av sitt godis. Så gulligt! Vi blev även hembjudna till rektor Anita på lunch och hade en väldigt trevlig eftermiddag där. Sista dagen ville Anita att jag skulle sammanfatta mina intryck
i ett upplyftande tal för hennes personal. Jag trodde kanske att det var för de lärarna jag träffat, men icke. Efter skoldagens slut ekade det i högtalarsystemet att alla lärare skulle komma på personalmöte. Anita bad sina lärare sjunga för
oss och något motvilligt sjöng lärarna ett par fina sånger. Hilma och Malte och vi fick sjalar, halsband och flera presenter. Så avslutningsvis skulle jag hålla tal, på engelska, för alla 70 lärare! Läskigt, speciellt på engelska, men
det funkade som tur var. Och jag avslutade med att citera en av deras 10 åriga elever som när barnen fick ställa frågor till mig om Sverige frågade "What is your dream"? Så himla gulligt!
Gulliga barn var det också gott om på ett litet fritids som Hilma och jag besökte. Det var ett läxhjälpsfritids för fattiga barn. Lite likt vårt projekt i Nicaragua, fast i mindre skala. Barnen älskade att leka och vi lekte både come all my chockens, 123
rött ljus, sånglekar, en indisk lek och hoppade hopprep. En väldigt kul eftermiddag med massor av skratt och bus.
Raketen!!!
Besök på fritidset för fattiga barn.
Musiklektion med tablasspelare och operasångerska.
Godis från de gulliga barnen.
Besök i åk 5.
Besök i åk 4 på W H Smith Memorial school i Varanasi.
Kolla vilket hopp!?! 😂
Heliga göranden i och runt floden
Ramayanaeposets tempel.
Durgatemplet
Arti vid Tulsi-Ghat.
Prinsessornas dans.
Strax innan soluppgången vaknar Assi-Ghat till liv. Sång, klockor och småprat. Efter ett tag drar "energiske mannen" igång. Han håller ett högtalarförstärkt bön- och yogapass för alla som vill vara med här nedanför på trapporna. Malte
och Hilma tror att han är lite galen. Och när han drar igång sina ljud och skrattyogapasaager som ekar melkan husen är jag beredd att hålla med.
Det är många heliga riter och göranden här runt Ganges. Varje kväll är det Arti- en rökelse och eldrit där två eller flera unga män i fina kläder gör en välregisserad elddans för att helga den heliga floden. Igår kikade vi på Arti vid granntrapporna.
Innan Arti och var det en dans med två dansare som enligt Hilma var vackra som prinsessor. Hon stod helt hänförd och tittade på deras glittrande och sprakande dans. Sen tog hon upp sitt block ur sin lilla väska och låtsades ta kort-
så himla gulligt!
Vi har också varit i lite olika tempel. Det röda Durgatemplet var väldigt levande och där köpte vi kokosnöt, duk, sötsaker och blommor som en gåva till gudarna. I Ramatemplet var en del av Ramaeposet tolkad i olika scener med snurrande dockor- lite som
Sagoslottet. Väldigt fint! Hilma och Malte tyckte det var kul.
Ett annat tempel är Hanuman-apgudens tempel. Hanuman har förmågan att infria ens önskan. När templet skulle stänga för lunchuppehåll blev det väldig trängsel för att många ville hinna fram. Hilma, jag och Meena blev lite inklämda när vi väldigt påtagligt
fick känna de hinduiska kvinnornas tro.
Förutom rituella bad i Ganges så gör hinduerna sin puja- bön på morgonen och kvällen och tänder ofta ett ljus som de låter segla iväg på floden. Väldigt vackert.
Ja, detta var några små exempel på den religion som levs och görs här. Nu är det snart dags för oss att beställa lite pannkaksfrukost från grannstället Ashishcafe som, enligt en engelsman vi träffade, har Indiens godaste kaffe!
Varanasi- trafikkaos och flodlugn
Andra kvällen blev vi bjudna på bröllop. Fantastisk mat, finklädda människor och fyrverkerier.
Morgonbåttur på Ganges.
Morgonbåttur. Ganga Mahal är det vänstra huset.
Trafik
Pyssel i vardagsrummet.
Morgonfärd med autoriksha genom Varanasi. Ett inferno av olika sorters tutor från motorcyklar, autorikshor, bilar, plingande cykelrikshor, en tempelklockas klang. Några cyklar andra går. Vägarna är trånga och mitt i detta strövar kor och kalvar lugnt fram. Eller kanske några grisar och många hundar. Vissa människor bor i lyxiga hus och våningar, andra i små skjul med lappade plåtdelar som väggar. Några däremellan. Vi ser människor laga mat, sälja frukt och grönt, koka chai, leka med sina barn, barberare som friserar kunder. Livet leva överallt och sker längs gränder och vägkanter som vi far förbi. Kvinnornas färgsprakande saris lyser upp i dammet och smutsen.
Det är riktigt jobbigt att se fattigdomen och klass- och kastskillnaderna. Jag funderar på varför är här egentligen. Det är mycket mer bekvämt att slippa utsättas för dessa orättvisor. Att se damen som bor utanför Ganga Mahal i en liten låda på fyra ben, tillreda sin mat. Att möta pappan till en fyraårig flicka som genom Hilma påminns starkt om sin egen dotter. Han måste jobba 30 mil från sin familj för att tjäna pengar och får träffa dem en vecka var tredje månad. Många äldre tvingas tigga. Det avskaffade kastsystemet lever ännu här. Jag frågar lärare om hur de hanterar kastsystemet i undervisningen. De säger att skoluniformen är bra för den gör alla lika. Rik eller fattig, sikh, kristen, hindu eller muslim- uniformen tar bort olikheterna och gör barnen lika. De berättar också att de jobbar mycket med respekt, fred och förståelse med barnen.
Malte och Hilma verkar gilla Varanasi. En dag satt vi länge vid en ghat (stora trappor som leder ner till den heliga floden Ganges) och tittade på när några spelade cricket, barn flög med pappersdrakar och så räknade vi kor.
En morgon for vi på en magisk morgontur med båt och fick se livet vid floden på nära håll.
Det är ganska många som vill ta kort på och känna på barnen. De har, med all rätt, tröttnat lite på all uppmärksamhet och gömmer sig nu eller säger argt nej om nån försöker nypa dem. Det är egentligen ganska konstigt- är det någon vuxen som skulle gå med på en sån behandling som man utsätter barn för..?
Vi bor i Ganga Mahal ett fyrahundraårigt palats som ligger precis vid Ganges vid Assighat. Förr i tiden hade de olika kungarna palats här som de kunde nyttja för sina heliga bad. Karlstads universitet hyr sedan 25 år tillbaka en våning här med fem rum för studenter, ett vardagsrum, kök och en fantastisk takterrass. Just nu är det tre andra studenter här så det är lite som att bo i kollektiv. Vi följer livet och tillbedjan vid denna Ghat på nära håll. För oss är det en perfekt fristad och Malte och Hilma leker, bygger kojor och pysslar massor mellan varven.
Tibetansk kultur och skola
Rektorn på den tibetanska modellskolan.
Elever skapar bilder om HIV-prevention.
Studiebesök i den tibetanska exilregeringens parlament.
Vi väntar på Dalai Lama.
Pilgrimer väntar på His Holiness.
Här kommer han!
Kulturfestival på Norbulingka institutet.
Att vara på resa är för mig att leva livet lite mer intensivt och närvarande än i vanliga fall. Kanske borde man alltid göra så? Vi har träffat flera människor här och jag funderar på hur man kan förstå dem så nära deras uppfattning om världen och livet som det går. Hur kan man tillfälligt gå i någon annans skor? Roligt är att människor delar med sig och berättar saker.
Igår och idag har jag haft flera riktigt fina samtal. En äldre lärare som skrivit läroböcker och artiklar om tibetansk kultur gav mig av sin tid och berättade om sin syn på undevisning i tibetansk kultur, men också om etiska och moraliska värderingar som går bortom religion och är universella. Vikten av att sätta andra först, att vara snäll, känna medkänsla, vara vänlig och sprida kärlek.
Idag fi
ck jag förmånen att intervjua en rektor som beskrev lärarens och skolans uppdrag på ett liknande sätt. På hennes tibetanska modellskola arbetar de efter fyra principer- frihetens, altruismens, arvets och innovationens- och där målet är att barnen
ska bli bättre människor och bidra till samhället på bästa sätt. Hon belyste också vikten av kärlek. På hennes skola fick jag också vara med om en morgonbön och vara med på undervisning om världsaidsdagen. Bön och meditation är ju inte så vanligt
i svenska skolor men annars var det mycket som kändes likt.
Efter lunch fick vi också en glimt av Dalai Lama själv när han kom åkande i bil med sitt följe. Det var en intressant väntan utanför templet med flera buddhister och munkar. Dalai Lama såg väldigt snäll ut.
Vi åkte tillbaka till Norbulingkainstitutet och fick vara med om en fantastiskt fin dans- och musikföreställning. Dansarna bestod av två gäng och de bytte kläder mellan varje nummer. Otroliga dräkter och vacker musik.
Annars så spelar vi mycket UNO och kortspel. Barnen målar mycket. Malte är tyvärr lite förkyld men vi hoppas han piggar på sig snabbt.
Det bor många apor i buskarna nedanför och häromdagen hade vi väldigt roligt till frukost. En apa hoppade upp på balkongen och tittade in hos några av våra danska grannar. Det hördes två rejäla tjut och sen flög apan ut!
Dharamshala- bortom de blånande bergen
Munkar i rödklädda dräkter, tibetansk exilbefolkning, indiska och mer långväga turister trängs på de små branta gatorna i byn tillsammans med tutande bilar, bussar, motorcyklar och kor. Det doftar gott från momos- och chaistånd. Tibetanska sjalar
av yakull, stenar och smycken är till försäljning. På kvällarna tänds små eldar för att hålla kylan borta.
Utsikten och bergen är helt fantastiska. Hus och hotell klättrar längs bergväggarna och det byggs nästan överallt.
Hilma och Malte sticker ut en del och ogillar uppmärksamheten. Men tjejen som jobbar i receptionen lyckats fånga Hilma och busar gärna och ger små presenter.
Dagens höjdpunkt för Malte och Hilma var promenaden och klättringen vid vattenfallet. Vi gick på morgonen och fick en riktigt fin förmiddag där vi badade fötterna i iskallt bergsvatten och klättrade på stenar.
Efter lunchen utbröt "Tobiasmobilärbortatimmen". Inte så kul då vi kom på att den nog glidit ur fickan i autoricksan vi åkt. Vi tokletade igenom packning och sen for Tobias, Tenpa och Malte för att fråga vid sambandscentralen för autoricksas.
Och då lyckades de faktiskt spåra föraren och mobilen var hittad! Ett tecken på hur vänliga och ärliga människor är.
Hilma och jag började med skolbesöket och vi fick träffa barn som tränade på tibetansk dans. De frågade var vi kom ifrån. "Sverige", sa vi. "Åh, Alfred Nobel", sa de. Han är med i vår SO-bok. Fast han gör ju bomber så det är ju
inte så bra". Sen var det dags för mera dans så vi hann inte prata vidare. Undrar vad de tänkte om oss.
Efteråt fick jag göra en spännande intervju med en SO-lärare och sedan besöka ett engelskaklassrum.
Gårdagen var också oerhört intressant med besök på Norlingkainstitutet med studenter och hantverkare som arbeta r för bevarandet av tibetansk kultur. Vi fick se träskulptering, måleri, sömnad och plåtarbeten. På området finns också ett dockmuseum med
fina och läskiga dockor. Malte gillade speciellt en med renhorn, tre ögon och svärd. Hilma gillade att springa runt bland trädgårdens alla gångar.
Vi var också i Dalai Lamas tempel som ligger precis utanför hans residens. Tenpa, vår kontaktperson, berättade om den tibetanska buddhismen och vi fick testa att göra den typiska böneövningen där man både renar kroppen, orden och sinnet.
Två hittills härliga (förutom ovannämnda timme) och intensiva dagar här i bergen med fantastiskt god mat som vi får berätta mer om i ett annat inlägg.
Vattenfallet.
Femmor dansar på Tibeten Child Village school.
Måleri på Noblingka institut.
Vid Dalai Lamas tempel.
Utsikten från vår balkong.
Efter regn kommer solsken
Efter en ganska blöt vistelse i regnskogen kom vi till ett soligt och härligt civiliserat San Juan Del Sur. Här fanns ett stort utbud av restauranger med fantastiskt god mat. Bland annat hittade vi ett frukostställe som hette Gato Negro som hade grymma chokladpannkakor och fantastiska bagels. Här fanns ritpapper och gossdjur samt små plaststolar för de små att leka med. Hilma ville varje morgon gå till "stolarna". Hon flyttade runt stolar och gossedjur i timmar, Malte målade och vi slöade och drack deras fantastiska egenrostade kaffe.
Vi kunde även välja mellan flera fina stränder i detta paradis för backpackers och surfare. Förutom huvudstranden fastnade vi för den fantastiska Playa Hermosa - en fin sandstrand som skiljde en oerhört grön djungel från ett fantastiskt blått hav. Lugn och ro och fina vågor att bada i! Sista kvällen hittade vi en fantastisk fiskrestaurang, La Lancha! Ett enkelt ställe men så härligt färsk fisk och färska skaldjur. Grillad hummer och ett glas vin för 75kr. Priserna här är väldigt varierade. En kopp kaffe kan kosta allt mellan 1,50 kr till 25kr. Fritangamiddag grillat kött/ost med ris eller gallopinto (ris och bönor) för 70kr för vår familj eller pizzamiddag på restaurang i turistområde kostar 400kr.
Nu är vi i Managua för att träffa lite vänner och handla på marknaderna innan vi flyger hemåt. Malte har mycket hem- och jullängtan här och har haft nedräkning senaste veckan på när vi ska åka hem till Sverige och fira jul. Han tänker sig snö i drivor, tomtar och att det ska bli så roligt att träffa släkt och vänner! Vi håller med!
Djungeläventyr i Guatuzos
På listan över saker man berättar för nära och kära i efterhand hör äventyret i djungeln i naturreservatet Refugio De Vida Silvestre Los Guatuzos och vägen totalt bortom allfarvägar som vi tog därifrån.
Från Solentinam körde pappan i familjen vi bott hos en båt över till naturreservatet. Det regnade ordentligt när vi i den snabba pangan for över Nicaraguasjön från Solentinam mot den södra kusten. Strax innan vi körde in i den lilla floden Papaturro så stillade sig regnet och vi fick en fantastisk första djungeltur. Fåglar och leguaner liksom flera olika sorters apor kom fram från sina gömställen för att torka. Barnen såg spännande djur överallt och Malte räknade mycket förtjust till 24 stora leguaner i olika gröna och beiga nyanser. Plötsligt stannade pappan motorn- i träsket alldeles intill låg en krokodil och vilade förnöjsamt i vassen. En av männen på båten tog en stör och plaskade försiktigt och vips smet krokodilen iväg. Så nervkittlande och häftigt- en riktig krokodil! Vi fortsatte vår färd längre in i regnskogen och kom till våra boenden. En djungelhydda och ett forskningscenter. Det kändes verkligen som om vi befann oss i världens ände- långt från civilisationen (något som visade sig nästan vara sant).
På nätterna piskade regnet mot plåttaket och vid femsnåret så började apflockarna utanför att hojta till varandra. Vi sov mitt i djungeln. En dag gick vi på en djungeltur med den kunnige och tystlåtne Armando och hans medhjälpare. De visade oss sengångare som hängde högt upp i trädkronorna och sov och en som rörde sig långsamt, apor, en orm, flera olika sorters fåglar och några pilgiftsgrodor! Pilgiftsgrodan är en av världens giftigaste djur som fått sitt namn från att indianerna använt giftet från dessa grodor på sina pilar. Så söta och klarröda med fina blåa ben. Tänk att något så gulligt kan vara så farligt. Vi fick också gunga i en lian. Det var härligt att susa fram mellan träden. Hilma ville också testa och höll krampaktigt i sig när den långa lianen for genom djungeln.
Det var väldigt mysigt på vårt djungeläventyr och dagarna gick snabbt. Vi sa hejdå till Jenny, Jens, Viggo och Elna som skulle vidare mot Costa Rica och så åkte vi istället västerut. Vi hade sett ut en väg söder om Nicaraguasjön som ioförsig var streckad på vissa kartor, men som såg mycket närmare ut än att åka runt hela Nicaraguasjön. Först var det båt i ett par timmar till Colón. Vi hade övertalat en schweiziska, Yasmin, om att följa med oss och så fick vi lift med en båt. Väl framme visade det sig att det regnat oerhört mycket de senaste fem dagarna och att vägarna bestod av regn- och lermassor. Enda bussen därifrån gick klockan 7 på morgonen (och frågan var om den verkligen skulle kunna köra morgonen därpå). På byns bar/hostel satt stammisarna och hade redan delat en och en halv flaska fastän klockan bara var 10.30. Det var inte det charmigaste stället att stanna några dagar på. Tobias och Yasmin gick för att kolla efter transportmöjligheter. Tillslut kom de tillbaka och hade fått tag i byns enda fyrhjulsdrivna lastbil (en av tre bilar) som kunde köra oss mot nästa större by. Vägarna var verkligen dåliga och i floderna vi passerade forsade regnet fram. Vid ett vattendrag höll vi på att inte komma igenom. Vi såg också många spår av orkanen Ottos framfart. Väl framme i Cardena hade vi just missat en buss och fick tag i en man som kunde köra oss mot San Juan del Sur. Efter en lång dags resande och flera dagar i regnskogsfuktighet var duschen i halvvarmt vatten, air condition och rena lakan fantastisk!
En pilgiftsgroda.
En apa som är lite nyfiken på oss.
Leguan som spanar.
Krokodilen som ligger och vilar.
Hilma gungar i en lian med sina röda lånade stövlar.
Malte håller en mogen kakaofrukt.
Djungeltur!
Papaturrofloden.
Regn- och lerväg mellan Colón och Cardena.
Solentiname
Den vackra ögruppen Solentiname i Nicaraguasjön blev vårt nästa resmål och vi bodde på ett trevligt hotell/ homestay som hette Koala. Barnen fick nya lekkamrater och tjejerna som bodde i huset busade massor med Hilma och Elna. Malte och Sara pysslade med målning av träfigurer som man gjorde här på ön.
En av öarna som vi besökte var särskilt känd för naivistisk nicaraguansk konst. Vi pratade med konstnären Arnando som varit med på 60-talet då konststilen först uppmärksammades. Stilen har sedan gått i arv och spridit sig bland familjerna på öarna. I många hus målas tavlor och färgglada träskulpturer. Naturligtvis handlade vi lite av konstnärskollektivet men barnen föredrog griskultingarna framför konstvandring.
På en ö finns den lite annorlunda och vackra kyrkan som munken och poeten Ernesto Cardinal låtit bygga. Han kom till detta paradis i slutet av 60-talet som troende och sandinist och mötte en befolkning som levde långt ifrån modernitet och utbildning, med en visdom och stark tradition. Symbiosen blev Solentiname-evangeliet som senare även tonsatts. Cardinal möjliggjorde för utveckling av öarna och för den speciella konsten. Kyrkan är målad med liknande naivistisk konst i glada färger, invändigt som utvändigt. Tyvärr verkar det som om ögruppens glansdagar är förbi då antalet turister minskat betydligt sedan man lade ner båttrafiken mellan Granada och San Carlos, som passerade Solentiname.
Vid floden San Juan
San Carlos ligger fint vid sydöstra änden av Nicaraguasjön där San Juan-floden tar vid och förbinder landets västra delar med Atlantkusten. Innan Panama-kanalen byggdes var detta en viktig transportsträcka mellan Atlanten och Stilla havet. Spanjorerna i Granada blev under årtionden attackerade av pirater som tog sig upp denna vägen och därför byggde man fortet El Castillo en bit ner längs floden vid en av de mer svårmanövrerade passagerna. El Castillo är nu en mysig liten by dit vi kom med en flodbåt. Längs vägen såg vi tydliga spår efter orkanen Ottos framfart med mängder av omkullvräkta träd. Vi besökte såklart den gamla fästningen men också en liten ekologisk chokladfabrik där vi både provade på att tillverka choklad och äta den!
I San Carlos firades folkfesten purisima med hög musik och fyrverkerier. I stadens lekpark föll Malte olyckligt och stukade handleden så kraftigt att vi fick besöka sjukhuset. Skönt att Nicaragua har bra gratis sjukvård utan köer! På en timme hade Malte blivit undersökt av en engelsktalande läkare, blivit röntgad och fått bandage med gipsskena.
Juigalpa
När vi lämnade Las Penitas hade vi en lång resa framför oss. Buss till Leon 9:00, taxi till busstationen, buss till Managua, taxi till nästa busstation, buss till Juigalpa. Framme vid denna lilla stad vid 15:30. Och detta med all vår packning... Det gick väldigt bra, men det var skönt att mellanlanda här två nätter innan vi skulle fortsätta med buss 4 timmar till söderut till San Carlos.
I Juigalpa besökte vi ett enkelt men häftigt museum där de hade en mängd monoliter, stenskulptuer från tiderna långt före spanjorernas ankomst. En av dem har varit ända borta på Louvren. Vi fick också uppleva en hästparad på nära håll! Alla som hade en häst i området var på plats för att rida genom stan och musikkårer ackompanjerade dressyruppvisningar.
