Sista dagen i Nicaragua
Sedan var det dags för textil/handelsgruppen att presentera sitt projekt och de visade upp alla produkter som de hade tillverkat genom áterbruk av textilier med lappteknik som utgángspunkt. De nicaraguanska projekteleverna berättade om tekniken och hur de kalkylerat och beräknat kostnader för inköp och vinst vid försäljning av produkterna.
Sist ut var ergonomigruppen som valt att göra smá bejublade rollspel som föklarade vad man lärt sig genom projektet. Det har handlat om vad man kan göra för att förhindra skador samt hur man kan lindra stressymptom etc. genom massage.
Utvärderingen av utbytesprojektet visar att man är mycket positivt inställd till denna typ av pedagogik och att man i framtiden delvis kan tänka sig att jobba pá liknande sätt eftersom man sett hur engagerade eleverna varit när man jobbat med PBL-projekten. Men först skall en grupp fá áka till Sverige och titta närmare pá den pedagogiska verksamheten pá Angeredsgymnasiet.
Idag, denna sista dag för oss i Nicaragua, är det fortbildningsdag för det hundratal voluntärarbetande alfabetiseringslärana här pá CECIM och det är häftigt att se sá mánga lärare och studenter mm. som med stort hjärta hjälper till att lyfta den fattigare delen av befolkningen.
Ikväll ordnar man en avskedsfest här och vára elever kommer deltaga med föreställningar och dansuppvisningar. Mánga av eleverna har antagit utmaningen att lära sig en av de nicaraguanska koreografierna med báde traditionella och mer moderna inslag. Sedan kommer tomrummet och insikten; vi lämnar dessa underbara människor och detta fina land tidigt i morgon bitti.
Fler upplevelser under veckan som gátt
1. Informationsdag pá CECIM i Ciudad Sandino för kvinnor som blir misshandlade i sina hem. 80 kvinnor kom...
2. Landets alfabetiserningsprojekt fyller 30 ár i ár vilket firades med pompa och stát i Ciudad Sandino, dock urartade festligheterna i kravaller med stenkastning mellan olika ungdomsgäng. Det ráder ju en politisk oro i landet och det var meningen att president Daniel Ortega skulle komma och tala men han hade äkt till Somoto istället.
3. Marknad i Leon, varifrán bussarna avgár en kvart före utsatt tid vilket vi bittert fick erfara...
Tvá dagar i omtumlande vatten
Imorgon börjar slutspurten pá elevernas projektarbeten här i Ciudad Sandino. Om nágra dagar skall eleverna ha sätta upp en estetisk föreställning med musik, dans och teater, átervunnit textiler genom att sy bl.a väskor i lappteknik, samt lärt sig mer om ergonomi och skadeförebyggande átgärder och massage.
Det blir nog tyvärr ingen semla pá fettisdagen men kanske lite fruktsallad pá ananas, banan, papaya, vattenmelon och mango; jo det blir nog väl sá gott.
Ha det fint / Tobias
Barn i Nueva Vida, Vulcano de Masaya, Laguna de Apollo, god nica-mat
Ledig dag?
Det kommer bli lite ensamt här trots att man fortfarande har 11 elever att hálla koll pá; och de kommer sakna sin látsasstorasyster. Jag har fátt skriva skolans blogg men fár nu även ta över ansvaret för vár gemensamma blogg. Idag var det inplanerat en efterlängtad "tom" vilodag men den fylldes snart av spanskastudier, elevärenden och ytterligare en middagsbjudning. Jag gick nyss förbi stans lilla pizzeria och vet därför var vára kräsna elever är den närmsta timmen. De har vid det här laget tröttnat pá den fantastiska nicaraguanska matkulturen, trots att de sá ofta som möjligt undviker den.
Imorgon blir det hur som helst fantastiskt god mat för dá áker hela gänget (Sara tyvärr numera borträknad) till Stilla Havet och las Penitas vid Poneloya, där jag och Sara át sá fantastiskt god fisk förra veckan.
Ta hand om er och Sara
Hälsningar Tobias
Marknad, vulkan och ett turkostgrönt paradis
Nu har vi just kommit hem frán ett litet paradis som jag tror att alla läsare av denna blogg hade älskat. Vi var iväg en natt vid Laguna de Apollo, en turkosfärgad vulkansjö kantad av regnskog med boaormar(!). Där pä ett hotell alldeles vid vattnet levde vi lyxliv hela gruppen under en natt och en förmiddag. Först skulle vi egentligen bott i en annan mysig stuga, men den hade dessvärre blivit tillbakakrävd av ägaren som ägde stugan innan revolutionen, sá vi fick ändra vára planer. Det är inte helt lätt att hitta rum till 16 personer bara sä där sä vi hade tur som hittade várt paradishotell. Efter den goda frukosten pá hotellets brygga badade, solade och lekte vi i vattnet innan vi for vidare till Granada, en vacker kolonialstad och senarem till Masajas stora hantverksmarknad.
Igár var vi vid en aktiv vulkan i ett naturreservat. Bilarna där parkerades med fronten utát för att man snabbt skulle kunna fly därifrán. Man ság egentligen inte sá mycket av själva den glödande lavan, men det var stora svavelmoln som pös upp ur den och vacker utsikt.
Nu ska vi strax gá och äta pä vár rosa favvofritanga (matstánd med god mat: ris&bönor, friterad matbanan och en bit ost!) och imorgon börjar färden mot Sverige igen. Ska bli kul att träffa er igen! Det känns som om det var nágon mánad sen eller sá som vi ákte. Jag är lite nervös inför turen men jag har över sju timmar pá mig i USA sá jag máste ju hinna hitta rátt flyg pá den tiden, Bryssel är ju sápass nära att det nog gár att lösa och visst är det sállan man gör om precis samma misstag?!
Ha en skön helg! Mánga kramar!
Bilder frán veckan
Tobias gratuleras pa födelsedagen, Stilla havet, León, Angel och hans familj, Alfabetisering i Siduad Sandino, Fórskoleprojekt fór barnarbetare i Somoto, Ridtur i San Nicholas samt utsikt över San Nicholas.
Jeeptur, Stillahavsbris och alfabetisering!
I söndags var vi och besökte ett riktigt orginal som lätt hade kvalat in i Nicaraguas motsvarighet till "De ovanliga". En farbror som i slutet av 70-talet kommit pa att hans uppgift ar att hugga ut bilder och skulpturer i en stor bergvägg och nu bodde i narheten av detta berg i en liten stuga utan el och rinnande vatten, tillsammans med sina gamla syskon.
Sedan lämnade vi landsbygden och for vidare till Esteli med hela gruppen och packningen pá ett jeepflak. Trots skumpig och ganska láng väg höll vi oss vid gott mod genom att sjunga 80- och 90-tals látar dar vi for fram genom byar med vinden fladdrande i vara har och lite kramp i benen!
Esteli var faktiskt inget vidare, en trang och varm stad med en känsla av bus och kriminalitet. Tobias och jag tog en dag ledigt fran gruppen och ákte ivag pa en minisemester till Leon och Stillahavskusten. Leon var Estelis motsats, en färgglad, vacker och lugn stad med massa kyrkor och kultur. En gammal legend beráttar att spanjorerna blandade ihop Leon med Lima i Peru och lät bygga den opropertioneligt stora katedralen i "fel" stad. Dock stär den där nu och imponerar fortfarande pa besökare!
Det var helt ljuvligt att komma till havet och bada, slöa, sola, läsa böcker och träffa lite backpackerturister. Pa natten satt vi runt en eld och tittade pa alla stjärnorna...
Nu har vi varit tillbaka i Ciduad Sandino ett pra dagar och igár fick vi träffa vart fadderbarn Angel och besöka alfabetisering som pagar i de mest fattiga delarna av denna fórort. Kvinnor som kan läsa och skriva háller lektioner ett par timmar varje dag pa sin bakgárd eller i sitt hem. Lite stolar, en griffeltavla och nagra redan använda böcker ár enda materialet och eleverna verkar mycket motiverade. De vill lära sig läsa och skriva for att fá ett jobb eller fór att kunna hjälpa sina barn med läxorna. Vilket bra arbete!
Ja, det blev visst ett lángt inlägg idag. Nu ska vi snart iväg igen, denna gáng pá en utflykt till Laguna de Apollo och till Masaja. Sen är det dags fór mig att fara tillbaka till Sverige.
Hoppas att allt är bra med er! Och visst var det väl bra att vi inte slogs! Och áven om ni kanske har svárt att tro det, sá var inte jag den som var argast! Kanske börjar mitt temprament att lugna ner sig? :-)
Manga kramar sa ses vi snart!!
/Sara
San Nicholas - där tiden statt still
Vi hade en underbar helg med skolbesok, hastridning, besok pa en bondgard och en lang promenad till ett vattenfall. Det var en riktig strapats att na detta fall och vi klattra langs en brant av rullgrus. Men nar vi kom fram sonderrivna och smutsiga var det otroligt att fa slanga sig i det iskalla grona vattnet. Nar vi kom tillbaka till var värd väntade goda osttortillas och en helt fantastisk tarta till Tobias.
Vi var ocksa pa ett litet aventyr som inte direkt starkte integrationen mellan nicaraguaner och svenskar, namligen byns stora fest. Alla pratade om festen under lordagen och vi tankte att dit maste vi ju ga! Dock mottes vi av ett morkt disco med massor av fulla, unga och smatt desperata nicaraguanska män. Den svenska truppen stod ut i en och en halvtimme, sen gick vi fran tafsande och paträngande manniskor och det var nog tur, for nasta karl hade nog fatt ordentligt med stryk av
oss mycket uppretade tjejer.
Trots detta lilla missöde under lördagskvällen sa kandes det trakigt att lämna denna vackra by med alla fina manniskor.
Ta hand om er!
KRAMAR
Sara och Tobias
Tobias tackar för alla gratulationer!
Managua och skolbesök
Utanför parlamentet protestcampar 100-tals människor som blivit förgiftade och utvecklat cancer och fátt missbildningar pá United fruits bananplantager. De har bott där i flera är ihopp om att regeringen ska driva deras sak och fä nägon sorts ersättning för allt lidande.
Annars har vi börjat med projekten idag och besökt en kommunal skola pá eftermiddagen. Vilka arbetsförhállanden som báde elever och lärare har! 40-50 elever i varje klass, katederundervisning och avskrivning av det läraren skriver pá tavlan. I ett klassrum satt alla elever och ritade av alla kroppens ben ytterst noggrannt. Fórstáelse? En klass hade inte ens ett klassrum utan fick sitta i skolans entré och arbeta. De tyckte att det var lite jobbigt under vintern fór dá regnade det in och de starka vindarna bláste rakt igenom "klassrummet". Värt besök väckte stor uppmärksamhet och vi fick mánga kramar, pussar och hälsningar. Jag tror att vi lárare och elever i Sverige bör tänka en gáng eller tvá innan vi gnäller över bagateller...
Imorgon ska jag fá följa med Mats upp till ett projekt i norra Nicaragua. Han har varit bistandsarbetare här i fyra ár och känner till landet mycket väl. Det ska bli riktigt spännande att se hur det ser ut i norra delarna av landet. Pa fredag kommer vi att möta resten av gruppen vid en korsning.
Manga kramar!
Nicanyfiken?
- Musik: latinorytmer med salsa och reggaeton i varje kvarter.
- Mat: ris&bönor, friterad matbanan, färskost
- Dryck: Mestadels vatten, nagon kväll en god kall öl
- Väder: Sol och 30-35 grader varmt
- Människor: Spanskatalande, glada och trevliga
- Stämning: skön, lugn och ganska sandig...
- Politisk historia: revolutionär, blodig kamp mellan USAstödda contras och Sandinisterna
Dansant välkomnande och besök pa Maura Clark
Igar blev vi ordentligt välkomnade med en Bienvenida -välkomstceremoni- och CECIMs olika grupper bjöd oss pa kör, olika vackra danser och ett utdrag ur en teaterföreställning. Vi svarade med ett ABBA-uppträdande, eller rättare sagt eleverna gjorde det. (Vi fegade ur och skyllde pa att vi inte hade övat!)
Efter välkomnadet akte vi pa en guidad tur runt i Ciduad Sandino i en gammal amerikansk skolbuss. Vi fick se "Nueva Vida" som är ett slumkvarter dit manga människor blivit tvangsförflyttade till efter orkanen Mitch. Vi akte ocksa upp för ett berg för att se pa en utsikt. Tydligen var det militärt omrade och verkligen inte till för turister fór efter en kort stund kom det fyra militärer springande nerför berget med sina vapen pa ryggen. Efter en stunds diskussion fick vi aka därifran! Puh!
Idag har vi varit pa CECIMS skola "Maura Clark". Mycket intressant att fa se det traditionella nicaraguanska skolsystemet pa nara hall. Jag smög runt och var med pa massor av lektioner. Dessutom kom vi samma dag som ¨Hälsovardsministeriet" var pa besok och sponsrade av Colgate fick vi en kortkurs i tandborstning och alla 300 förmiddagselever fick en tandborste och tandkräm.
Varma och glada hälsningar!
(Jag lade mig inte i alkoholdiskussionen sa mycket utan lamnade det till de larare som faktiskt har betalt... :-) Annars tackar vi sa mycket för de fina hälsningarna! Resan har hittills övertráffat mina förväntningar!)
Framme i Ciduad Sandino
Efter en lang resa kom vi sa slutligen fram till Ciduad Sandino. Resan borjade sadar da nagra tjejer i gruppen drack sig fulla pa Landvetter. Dealen ar att de som ar 18 far dricka ett glas vin eller en ol till middagen tillsammans med lararna, sa detta ledde till att vi i Bryssel fick vi ha vart forsta allvarliga mote.
Vi vaknade hyfsat utvilade redan halv sju imorse av att tupparna gol och solen sken. Efter en harlig frukost med fantastisk annanas sa packade vi upp och sorterade donationsmaterialet. Nu ska vi snart pa en liten rundtur har i krokarna och sedan vantar valkomstceremonin!
Manga varma kramar och halsningar fran Tobias och Sara
Om 31 timmar bär det av!
Passkopior, ipren, växla till dollar, packa, fixa och dona. Min esfeber som legat och pyrt i veckor har nu, de senaste dagarna, tagit fart itakt med att Tobias "riktiga" feber spirar. Just nu känns det som om allting snurrar runt och man vet inte riktigt vad man bör ta itu med först.
Förhoppningsvis är allt med (23x2 kilos donationsmaterial, en gåvogitarr, ett gåvoelpiano, ryggsäckarna med den egna packningen och så en bok till flygturen) om 31 timmar då snälle Simon kör oss till Landvetter.
Förhoppningsvis mår Tobias då lite bättre.
Antagligen är jag bara stissig och stressad men överlycklig över möjligheten...
