saratobias

Den vackra ögruppen Solentiname i Nicaraguasjön blev vårt nästa resmål och vi bodde på ett trevligt hotell/ homestay som hette Koala. Barnen fick nya lekkamrater och tjejerna som bodde i huset busade massor med Hilma och Elna. Malte och Sara pysslade med målning av träfigurer som man gjorde här på ön. 

    En av öarna som vi besökte var särskilt känd för naivistisk nicaraguansk konst. Vi pratade med konstnären Arnando som varit med på 60-talet då konststilen först uppmärksammades. Stilen har sedan gått i arv och spridit sig bland familjerna på öarna. I många hus målas tavlor och färgglada träskulpturer. Naturligtvis handlade vi lite av konstnärskollektivet men barnen föredrog griskultingarna framför konstvandring.

    På en ö finns den lite annorlunda och vackra kyrkan som munken och poeten Ernesto Cardinal låtit bygga. Han kom till detta paradis i slutet av 60-talet som troende och sandinist och mötte en befolkning som levde långt ifrån modernitet och utbildning, med en visdom och stark tradition. Symbiosen blev Solentiname-evangeliet som senare även tonsatts. Cardinal möjliggjorde för utveckling av öarna och för den speciella konsten. Kyrkan är målad med liknande naivistisk konst i glada färger, invändigt som utvändigt.  Tyvärr verkar det som om ögruppens glansdagar är förbi då antalet turister minskat betydligt sedan man lade ner båttrafiken mellan Granada och San Carlos, som passerade Solentiname.