Axplock fran sista veckan
Bad och sloande med var kompis hunden pa Black Beach i Varkala, Pa aventyr med husbat i Backwaters (Allepey) samt gronsaksstand i Allepey och solnegang over Varkala. Man ska ha husbat...
Himlen sprack upp i solsken nar vi steg ombord pa den relativt stora och lyxiga kettuvallam (=rispram) med stort sovrum, badrum samt en harlig sittbrunnsaltan med mjuka fatoljer dar vi kunde njuta av de bedarande omgivningarna i detta palmbestrodda, lummiga kanalsystem som ar djungelns motsvarighet till Venedig.
"Langsamt glider vi fram genom backwaterslandskapet med den gigantiska husbaten. Vid strandkanten slar kvinnor tvatt, barn slutar skolan och blir skjutsade hem med skolbaten. Fiskare kastar ut sina nat och manniskor paddlar i sina smala kanoter. Vi passerar flera sma byar med hu alldeles intill vattnet och forvanansvart manga kyrkor. Det ar oerhort avkopplande att glida fram har. En tupp gal ioch manniskor kommer barande pa tunga sackar pa sina huvuden. Bakom langorna av sma hus skymtar da och da krispigt grona risfalt..." Ogonblicksbeskrivning ur Saras dagbok
Vi landade vid en smal landremsa med lite palmer och en fiskestuga och at en harlig middag, lagad av var egne kock ombord, medan solen gick ner over Backwaters.
De sista dagarna har vi gjort morgon-yoga med Sunil Kumar, ovat Tablas-trummor med mr Venu och legat pa stranden med en bra bok. Vi har verkligen haft tur med vadret men ibland har monsunregnet vrakt ner i nagon timme eller tva medan vi har passat pa att shoppa, ata god mat eller fa massage etc.
Nu, i skrivande stund, ar vi tillbaka i Delhi, dar hela resan borjade. Vi tog ett flyg fran Trivandrum i morse och flyget hem gar inte forran 01.00 i natt (mellanlandning och planbyte i Helsingfors imorgon bitti) sa vi har nagra timmar att sla ihjal nu..Vi hade raknat med att hanga lite pa flygplatsen, men vi far inte komma in dar forran tre timmar innan avgang! Sa istallet har vi hittat ett hotell med internet nagra kilometer fran flygplatsen.
Indien ar bade och. Det ar fantastiskt, vackert, annorlunda, exotiskt, kryddigt, kulturellt, speciellt, inbjudnande, intressant, spirituellt men ocksa segregerat, fattigt, smutsigt och fororenat.. Vi kanner redan en saknadskansla till flera delar av Indien och skulle nog kunna stanna ett par veckor till... men pa manga satt ska det bli skont att komma hem, vi ser fram emot att traffa er!
Kram sa lange!
Ett knippe Varkalabilder
Varkalas kust, en strand i Varkala, besok pa college for blivande larare, Padmanapuram Palace, tagtur, mat pa jarnvagsstationen, Keralisk vaggmalningTranga tag, svajande palmer och nyfikna studenter...
Efter svalkan i bergen ar vi tillbaka i den fuktiga, 35-gradiga varmen, fast nu i den grona, flodsprangda delstaten Kerala. Vi har kommit till en by som heter Varkala och har ar det "off-season" sa det ar valdigt lugnt och skont. Vanligtvis brukar det i juli vara kraftiga monsunregn har, men vi har hittills bara upplevt en regnskur som varade i 15 minuter medan vi shoppade loss i en butik. Bristen pa regn gor dock att det ofta blir stromavbrott. Darfor ar kontakten med omvarlden genom internet nagot begransad sa vi far se om och nar vi far ivag detta inlagg.
I forrgar gjorde vi en liten utflykt till en lararhogskola dar nagra studenter som vi traffat bodde. Det var kul att se hur de hade det och vi blev bjudna pa en trevlig lunch. Vart besok vackte stor uppstandelse och studenterna flockades runt oss. Sara fick folja med in dar tjejerna bodde och dar var det ratt hysteriskt. Jag fick absolute inte sta upp, utan placerades i en plaststol mitt i rummet. De stallde massa fragor, bjod pa kakor, ville ta kort och fa autografer. Jag fick halsa pa i tre rum och det var samma procedur i varje. Mycket markligt!
Efter besoket pa detta college akte vi till Indiens storsta trapalats som lag en liten bit darifran. Sedan hade klockan blivit sa mycket att vi inte skulle hinna hem till Varkala sa vi akte till Kovalam, en annan strandort i narheten av Trivandrum. Stranden dar var fantastisk, men det gick tio forsaljare pa en turist sa efter en dag tog vi, med gladje, det overfulla taget tillbaka till Varkala och lugnet dar...
Vi linslusar har rakat hamna i annu en "reklam-photosession" sa om en liten stund ska vi sitta och ata utanfor ett hotell har. Livet har bestar annars av yoga, sol, bad, god farsk fisk och trevliga kvallar pa Funky art cafe med harliga manniskor! Gar inte att klaga pa nagot...
Manga varma kramar till er alla fran Tobias och Sara
Ps. Efter att ha testat lite olika kurer mot Tobias markliga allergiska utslag sa hittade vi en riktig lakarmottagning och han fick en massa grejer, sa nu ar utslagen pa vag bort!
Visst ar det de svarta byxorna pa bilderna. I Kodaikanal sa levde jag i dem...
Kodaikanal betyder sval utsikt...
Nu har vi varit och svalkat oss och tagit det lugnt nagra dagar har i Kodaikanal som ligger i vastra Ghatsbergen. Har ar endast 10-20 grader varmt och det ar ratt stor skillnad mot att svettas i 35 grader som i resten av Indien. Manga av indierna som ar har och turistar gar med tackjackor,tjocka sjalar eller mossor!
Vi fick ett varmt mottagande har forsta kvallen, da vi blev bjudna pa en liten lagereldsfest tillsammans med ett gang indier som bodde intill oss. Det var jatteroligt att dansa och prata med dem och de bjod pa en mycket god och stark curry.
Kodaikanal ar verkligen enastaende vackert! En dag hyrde vi cyklar och forsokte cykla runt lite har bland bergen. Vi hittade ett litet tempel pa en kulle och dar passade vi pa att offra lite blommor och kokosnotter till de hinduistiska gudarna. Det var en kort men instressant ceremoni.
Igar gav vi oss ut pa en trekkingtur tillsammans med Xavier och Clara fran Spanien och guiden Murugan. Det var helt fantastiskt! Vyerna vi upplevde gar inte att beskriva i ord och knappt ens i bild. Vi vandrade langs med de branta bergssidorna pa stigar som jag (Sara) aldrig trodde jag skulle vaga ga pa. Da och da stannade Murugan och lyssnade for tydligen var det gott om bisonoxar dar, tyvarr eller kanske var det tur, sa fick vi inte se nagon. Jag som har Elins bison i minnet har svart att tanka mig att de skulle vara farliga, men Murugan sa att ensamma hanar tydligen kunde bli mycket aggressiva. Vi sag flera olika vaxter bland annat vild jasmin, rododendron, citrongras och eucalyptus.
Vi bor pa ett vandrarhem som ar mysigare an vad de ar rent och som har byns mest fantastiska utsikt. (Bilden ovanfor ar fran var lilla veranda.) Det ar kallt pa natterna och vi har forsokt att elda i var oppna eldstad, dock med lite blandade resultat. Igar fick vi lite hjalp och da gick det bra! Hittade en tvestjart i sangen igar sa det kanns nastan som att campa...
Nu lamnar vi denna svala Hill station for att ta en minibuss ner till Madurai. Ikvall tar vi ett nattag darfran och kommer fram vid atta pa morgonen i Varkala som ligger i Kerala.
KRAMAR I MASSOR!
Ps. Pa kort ser det valdigt ordentligt ut i skolorna farfar, men du skulle hort ljudnivan i klassrummen... Kul med alla kommentarer, tack sa mycket!
Puducherry- fd. fransk koloni
Vi strosade runt pa gatorna i denna frankrikeinspirerade stad. En dag akte vi ut med bat till Paradise beach. Dar blev vi bjudna pa lunch pa stranden av ett textilforetag som firade ett uppnatt mal i sin tygvaskestillverkning.
Studiebesok i Kanchipuram
Kulturprogram arrangerat av en sjalvhjalpsgrupp, RIDE-skolbarn, Silkesvavning, RIDE-skola, Lunch hos mr Jeyaraj, Somnadsutbildning
Farliga forbindelser
I den myllrande silkesindustristaden kande vi oss forst valdigt forvirrade. Vi hade fatt svar pa vart mail till organisationen RIDE (Rural Institute for Developing Education) och var sa valkomna. Vi hade dock inte gjort upp nagot om nar vi skulle komma. Fran en sprakande gul telefon ringde vi till chefen Jayraj som otroligt nog redan var pa plats vid busstationen. Ibland har man tur. Han och hans fru och personalen pa RIDE tog emot oss med oppna armar, aven om de sa att de inte alltid kunde ta emot besokande. De kunde inte saga nej till oss eftersom de hade haft sa goda erfarenheter av en kille som hette just Tobias. Dessutom hade de haft mycket kontakt med Sverige, aven om dessa fobindelser skulle visa sig vara av samre karaktar. Den tvivelaktiga organisationen Hand in hand, som Percy Barnevik tagit over, hade betett sig ytterst beklagligt vi ett flertal tillfallen.
Vid vart besok pa RIDE fick vi vara med om flera intressanta studiebesok, bl a pa skolor och vid silkesvavning. (Bilder kommer.)
Nu sitter vi pa ett svalt och tjusigt cybercafe i Puducherry, som ligger vid kusten och ar en gammal fransk koloni vilket gor sig pamint i arkitektur och restaurangkultur. Vi funderar pa att aka vidare med tag till Kodaikanal uppe i bergen om nagon dag.
Kram fran oss.
Ps.
Vad roligt att Lena och Per ocksa skaffat en sommarblogg. Ga garna in och kika pa de flitiga sommarjobbarna.: lenaper.blogg.se
Skrapsaren har i princip lakt sa bade FF och Monica kan vara lugna.../tobias
Det finns inga bildbevis pa att de svarta byxorna verkligen har anvants. Jag hade dem under den langa tagturen och nar jag var pa yoga i Mamallapuram. Jag forstar att det blir svart att verifeiera men nasta gang ska det dokumenteras grundligt, jag lovar! /sara
Kreativt kaos
Statister dricker chai
Jamsession...
Slappa vid grannhotellets pool
Moviestars and rockstars...
Vi ar fortfarande kvar har i denna ljuvliga lilla fiskeby. Vi har lite svart att slita oss harifran (liksom aven Beatles hade en gang i tiden...) men idag har vi tankt att aka vidare till Kanchipuram for att besoka en organisation som heter RIDE och som arbetar mot barnarbete inom silkesindustrin.
I mandagskvall blev vi varvade som statister till en Bollywoodfilm i Chennai och i tisdags morse akte vi in till stan for att vara med i brollopsscenen. Sara blev uppkladd i en traditionell sari och vi fick bland annat agera brollopsmarsalker (tur att vi hade tranat pa det under Anita och Jonatans brollop!). Mest spannande var det nog anda att vara med om detta kaotiska och overspelande skapande som indisk film verka vara: jattelika stralkastare, en overenergisk regissor med en mikrofon i handen ropandes "siiiileeeeence- action!", massor med kablar och man springandes med stora vita ljusskarmar, en gigantisk filmkamera pa rals som sag ut att vara fran 70-talet, beromda indiska skadespelare med sina uppassare samt vi (nagra vasterlanningar fran Mamallapuram) och sakert 100 statister till. En annorlunda och mycket lustig upplevelse!
En kvall har i Mamallapuram gick vi in i en liten instrumentbutik och hade en jamsession tillsammans med en trummakare och hans van. Vi ar lite sugna pa att kopa hem lite trummor och just nu funderar vi over hur jobbigt det ar att slapa pa tablas (indiska traditionella trummor som antagligen kommer att ta upp en av vara ryggsackar) resten av resan...
Vi ha ocksa traffat manga trevliga manniskor, bland annat en lustig revolutionar dansk, Lars, som arbetar som stenskulptor har och ett indiskt-belgiskt par dar han ar indisk rockmusiker och hon just avslutat sitt arbete som volontar pa en skola i Kerala. Lars som varit har i manga omgangar tog oss med pa en sightseeing runt byn, bland annat till en stor park med flera stentempel och apor. Tobias ramlade lite i bergen men klarade sig forvanansvart bra: cirka tio skrapsar och en vikt tumnagel... Vi hoppas att det laker snabbt trots att det ar ganska varmt och fuktigt.
Annars har vi det harligt och bra, och i denna lilla by ser vi inte sa mycket av all fattigdom och allt elande som vi sag i de storre staderna.
Manga kramar till er alla fran Tobias och Sara!
Stranden
Indisk frukost
Terassen mot tradgarden
En liten fiskeby vid Bengaliskaviken
I tva dagar har vi umgatts en hel del med ett italienskt-schweiziskt par och det har varit valdigt roligt. Annars sa vandrar vi langs stranden, kastar oss i den Bengaliska vikens vagor (dock ibland med lite mer publik an vad som vore onskvart) eller strosar runt bland smabutiker (som alla ar som olika varianter av indiska!). Vi har ocksa atit en akta indisk frukost pa ett sunkigt vaghak samt lyxat med farsk fisk pa restaurangerna som ligger langs den fiskebatsfyllda stranden. (En middag for tva hamnar pa 65kr)...
Har finns gott om billiga rum och nu bor vi for 75kr per natt. Pa var stora terass finns en sang med myggnat dar vi sover ibland. Det ar harligt att vakna till faglarnas liv och kiv.
Har finns flera sevardheter bland annat The Shoretemple, som ar fran 700-talet och som vi tittade pa igar. Efetr en avstickare till ett itempel pa ett berg gick vi till The five rathas, som ar fem monolitiska tempel och en elefenat som gravdes fram av en engelsman for tva hundra ar sedan. Stentufft!
Efter var lunch pa den klassiska restaurangen Moonraker ar vi nu publicerade i indisk press. Times of India var namligen dar och gjorde ett reportage om stallet och sa fotade de oss fyra.. Har ar valdigt lugnt och skont men under gardagens lilla askvader gick strommen och var borta hela natten. Tur att vi hade formanen att sova under bar himmel, varre var det nog for dem som ar beroende av flaktar och AC.
Ja, vi det riktigt gott och stannar nog ett par dagar till...
Varma kramar fran oss, varav en helt sakert ska kolla pa den spannande finalen ikvall...
Framme i Chennai!
Chai to go...
Vanner fran taget
