saratobias

Ibland undrar man hur man hamnar i olika situationer, eller hur?

Karlstads universitet har samarbete med en engelskspråkig skola i Varanasi med 2600 elever. Vi blev kungligt mottagna på skolan och fick önska vad vi ville i studiebesökväg. Vi var alla med en dag på intervju med SO-lärare och en musiklektion. Barnen sjöng och spelade tablas (indiska trummor) och vi sjöng tillsammans och för dem. Malte och Hilma fick som vanligt väldigt mycket uppmärksamhet så vi fick emellanåt ta vår tillflykt till ett besöksrum. 

En annan dag fick jag vara med på lektioner och barnen gav mig av sitt godis. Så gulligt! Vi blev även hembjudna till rektor Anita på lunch och hade en väldigt trevlig eftermiddag där. Sista dagen ville Anita att jag skulle sammanfatta mina intryck i ett upplyftande tal för hennes personal. Jag trodde kanske att det var för de lärarna jag träffat, men icke. Efter skoldagens slut ekade det i högtalarsystemet att alla lärare skulle komma på personalmöte. Anita bad sina lärare sjunga för oss och något motvilligt sjöng lärarna ett par fina sånger. Hilma och Malte och vi fick sjalar, halsband och flera presenter. Så avslutningsvis skulle jag hålla tal, på engelska, för alla 70 lärare! Läskigt, speciellt på engelska, men det funkade som tur var. Och jag avslutade med att citera en av deras 10 åriga elever som när barnen fick ställa frågor till mig om Sverige frågade "What is your dream"? Så himla gulligt! 

Gulliga barn var det också gott om på ett litet fritids som Hilma och jag besökte. Det var ett läxhjälpsfritids för fattiga barn. Lite likt vårt projekt i Nicaragua, fast i mindre skala. Barnen älskade att leka och vi lekte både come all my chockens, 123 rött ljus, sånglekar, en indisk lek och hoppade hopprep. En väldigt kul eftermiddag med massor av skratt och bus. 

Kolla vilket hopp!?! 😂