Äventyr till havs
Efter en första regnig vecka bjöd Koh Lanta på en och en halv vecka med sol och lugnare vindar. Vi hade det riktigt gott och testade livet som svenskar i svenskparadiset en tid. Tobias spelade beachvolley med longstaysvenskarna och jag gick på ett fantastiskt yogaställe- Oasis. Malte hittade flera lekkompisar på stranden och Tobias lite föräldrar att hänga med. Vi fick lunch- och middagssällskap och en svensk Linköpingfamilj hängde med på en snorkeltur.
Snorkelturen var ett äventyr i sig. Den började lugnt och fridfullt med en härlig longtailbåttur. Efter första snorkelstället blåste vinden upp en aning och när vi kom till grottan som vi skulle simma (alla med flytväst)in i så var vågorna en och en halv meter höga. Jag och Malte försökte men vände tillbaka till båten efter halva vägen mot grottan. Det var nog tur för just vid mynningen var vågorna höga och det gällde att komma in rätt så man inte slog mot de klippiga berghällarna. Tillbaka på båten var det inte heller så roligt för båten krängde ordentligt och jag blev så sjösjuk att jag kräktes ideligen. Så kom Tobias, Linköpingsfamiljen och de andra tillbaka och vi åkte mot en lugnare vik för mer snorkling och sedan lunch på en fantastisk liten ö med klart blått vatten. Då sken solen igen och det jobbiga med äventyret var som bortblåst. De andra pratade om att det varit spännande i den där grottan och att de simmat till en liten strand som låg inne i berget. Fräckt!
Annars var dagarna på Koh Lanta väldigt behagliga och trevliga. Sista dagen bjöd både på Seagypsy-festival och eldshow hos Indianen, en bar som uppskattas av många svenskar och nästan alla som vi träffat var där - kul! Festivalen var riktigt intressant och vi fick besöka Seagypsy-byn som ligger alldeles intill Saladan och se den båt som byggts för att skickas ut på havet för lycka till havs. Något man kan behöva ute till havs…
Nu, efter ytterligare en strapatsrik båttur, har vi kommit till Langkawi i Malaysia. Färden hit var som sagt äventyrlig då båten körde på en sanddyn och fick skräp i motorn. Massor av svart rök bolmade runt fönstren och de längst bak började ta på sina flytvästar. I mitt huvud körde ”Det började som en skakning på nedre däck…” på repeat. Båten körde efter ett tag vidare, lite lugnare, och vi kom säkert fram, bara lite senare.
Ännu har ön inte imponerat så mycket på mig, men vi skriver om det efter rundturen! Imorgon bär det av vidare mot Koh Lipe!
Stora kramar från oss!!
